Min natt i Nordstan var stundom plågsamt stilla, stundom het som lava! Mötte bla en man som hade skadat korsbandet 1972, "Du vet vad som hände i OS i Munchen då va?" frågade mannen mig. Jag blev helt till mig, stod jag här öga mot öga med en historisk hjälte eller möjligen en terrorist?? Hur som hade denna händelse varit tung att bära för mannen förstod jag eftersom han var lite på lyset och något sa mig att detta inte var första gången. "Var du i Munchen?!?!" utbrast jag. Ett stort blås och suck kom följt av "Näee! Men det var samma ÅÅÅRRR. Spela aldrig fotboll..."
Här ovan ser ni bildbevis på att det var en del action på plats också.
2 kommentarer:
Hej! Sven K Pengsväng här. Jag har funderat mycket på livet. Varför tror ni gör det så ont att älska?hicali
"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka. Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka." skrev Karin Boye.
Kära SKP (eller kanske George från PKS.se?) Troligen gör det som ondast när vi inte vågar stå för vår kärlek, eller för delen för den vi själva är. Lär känna dig själv och gå ut med en öppnare, mer tillfreds attityd och förbise de krav på att finna "en rätta".
Kanske gör det så ont för att du känner att du måste välja, fatta ett beslut om vem du ska leva resten av ditt liv med och lägger för mycket tyngd på den andra personen. Du gör denne person till livets mening. Dela med dig till alla du tycker om istället och du kommer få så mycket tillbaka. Gör dig av med det onda och släpp in det goda.
Skicka en kommentar